en-enkel-till-lusaka

en-enkel-till-lusaka

Vad äter man i Zambia?

GastronomihörnanPosted by Peter Sat, October 31, 2009 15:09:15

Det finns faktiskt en del olika kulinariska möjligheter i Lusaka. Och vi har provat på en del resturanger italiensk, kinesiskt, svenskt, stekhus och annat. Vi hade nog inte väntat oss det utbudet och standarden på resturangerna är helt OK. Förutom detta försöker även mästerkockarna hemma, Kenneth och Peter, att imponera på omgivningen och med delade framgångar. Peters odelade kärlek till maten består och hans passion för brödbak också. Ibland så undrar jag om kärleken är ömsesidig. Det är med en presition och ömhet som Peter förbereder ingredienserna till surdegen. Lite mjöl, vatten, jäst....lagom varmt vatten...röra fööörsiktigt...lukta lite....vila lite....lite mer mjöl....bra konsistens?....nja mer vatten för att hon ska bli lagom mjuk...inte trötta ut degen med för mycket rörning....vila å vila...ute och i kylskåp. Endast med den man älskar har man sådant tålamod. Tyvärr trilskas hon.....sur är hon...men det ska hon ju vara...men hon tvekar innan hon reser sig .....och surar på så mycket att eventuellt bröd är oätligt. Familjen äter och försöker uppskatta "mästerverket" och Peter med sitt positiva förhållningssätt säger ..det blir nog bättre nästa gång..."jag tror jag vet vad som blev fel". Nu står en ny surdeg i kylen sedan tre veckor tillbaka.....

"My love is like a red, red rose......"

Kenneth lagar fantastisk mat och vi får nog akta oss med vikten. Häromdagen fick vi äta traditionell "nchima"=majsgröt med kött och grönsaksröra gjord på pumpablad. Första chocken för Hampus som är stor och har lärt sig att man ska äta med kniv och gaffel var att det skulle ätas med händerna. Kenneth instruerade men tveksamheten bestod. Familjen var splittrad avseende om det var en kulinarisk fröjd. Alla konkluderade (ordentliga som vi är) att det var kul att prova och att man måste prova för att veta.

Mmmmmm Nchima!!!!!!

Jomän, händerna kan man äta med.......

/Veronica

Första skoldagen!

SkolanPosted by Peter Tue, September 29, 2009 20:50:37

Efter exakt en vecka i Zambia var det dags att börja skolan, att bli STOR, första SKOLDAGEN!! Dessa glada barn ska nu precis påbörja sin första dag i amerikanska internationella skolan i Lusaka

utrustade med rätt kepsar (skolans logotype) och lunchlådor samt fina nya skolväskor.

Visst var det spännande med nytt språk, ny kultur och nya klasskompisar! Det tar dock inte lång tid att smälta in i den nya miljön. Här har vi Alva i full fart redan första dagen. Till vänster om Alva finns Stella som blivit hennes "skolbästis"

Här håller Hampus och Alva på med någon lek tillsammans med klasskompisar, mamma och fröken Ms Mwalula som går ut på att räkna dinosaurier

Nu är det dags att gå iväg till ett annat klassrum för att ha musik. Idag är det rytm som ska övas med hjälp av rytmikpinnar

Under dagen hann Alva och Hampus också med bland annat teckning och franska (!!). Jodå, de har franska fyra gånger i veckan.

Och här kan du se att klasskompisarna kommer från många delar av världen

Dagen avslutades på bästa sätt, med pannkakstårta!

Nya vänner

Första tiden i ZambiaPosted by Peter Tue, September 29, 2009 20:08:40

Knappt hade vi tagit vårt nya fina hus i besittning förrän Alva och Hampus upptäckte att vår hemhjälp, Kenneth, bor med sin familj i ett hus på vår tomt. Kenneth har fem barn, men särskilt två om dem har rönt Hampus och Alvas särskilda intresse. Det är Abina, som är 5 år och som ägnar hela eftermiddagarna åt att spela fotboll med Hampus

och Faith, 8 år

Och inte behöver man kunna många ord för att förstå varandra. Det räcker med "yes", "no", "come" och "play soccer".

Alva har redan förklarat att hon har tre "tjej-bästisar": Matilda i Sverige, Faith hemma och Stella (klasskompis) i skolan.

Första badet!!

Lay-back vid poolenPosted by Peter Sat, September 26, 2009 22:00:40

Vad är det första man gör efter att ha landet i värmen på andra sidan jordklotet och man är 5 år och heter Alva? Japp, gör "bomben" rakt i plurret

och inspekterar vattnet med allehanda lämpliga instrument såsom badring och vad en del alltför konventionella personer kallar snorkel

allt under överseende av en mamma som fått några timmar för lite sömn

Poolen, huset, ja allt fick toppbetyg!!

Flygresan - äventyret tar sin början!!

Förberedelser inför resanPosted by Peter Tue, September 08, 2009 21:56:42

NU, ja NU är det dags!!

Vi har vaknat på hotellet där vi tillbringat de tre sista nätterna i Sverige på ett bra tag. VI SKA ÅKA TILL AFRIKA, ZAMBIA, LUSAKA, 22 LUBU road!! NU!! 6 månaders förberedelser är till ända!!

Vi äter lunch med mormor, moster Tina, Christer och två av mormors systrar innan en taxi kommer och hämtar oss.

Här en bild på den lilla packning som packats, packats om, vägts, vägts igen och, och...

Väl på Arlanda var det dags att hitta rätt flygplan. Hampus och Alva, som nu skulle flyga för första gången, hjälpte ivrigt till

Vid incheckningen fick vi först en chock när vi fick veta att vi inte fanns med på passagerarlistan. Efter en hel del dividerande och undersökande visade det sig dock att bokningen var av någon specialtyp som det tog tid att få fram i systemet. Fördelen med det strulet, när det väl hade löst sig, var att incheckningspersonalen helt glömde undersöka vikten på vårt bagage. Tur för oss! Efter en massa springande till säkerhetskontroll, lucka för att få tillbaka moms, taxfree, byte till flygvänliga kläder (ja, vad är det för något), säkerhetsbesök på toalett med mera var det nu dags att borda följande plan för första etappen till Amsterdam.

När det var dags att borda planet mötte vi samma kvinna som tidigare hade ordnat med vår incheckning. Nu reagerade hon däremot på vårt handbagage. Förstår inte alls att någon kan tycka att det är märkligt med fyra kabinväskor (varav nog två är för stora), två vuxen-ryggsäckar, två barn-ryggsäckar, en plastpåse och två påsar tax-free.

Förväntningarna fullständigt lyste ur ögonen på Hampus och Alva. Allt skulle undersökas i planet. Man skulle kunna tänka sig någon form av dysterhet mitt i avskedet från Sverige, men icke. Här var det ett 200 procentigt fokus på DET STORA ÄVENTYRET!!

Efter en mellanlandning i Amsterdam var det dags för den långa flygningen till Nairobi, Kenya. Nu gällde det för alla att få så mycket sömn som möjligt. Av den varan blev det dock i stort sett intet för Veronica (flygrädd) och Peter (kan inte sova sittande). Hampus lyckades få sig sex timmar, men Alva tittade på film, pratade och pratade och pratade... och sov, ja högst tre timmar. Hur Alva kan vara när hon inte sovit ordentligt, ja det är känt av många. Vi pratar om en trolig fullständig urspårning av oanade mått.

Alva visade mycket riktigt tendenser till trötthet på Nairobis flygplats och somnade i pappas knä på ett kafé på flygplatsen. Plötsligt, sittandes på detta kafé, går det upp för Veronica, som den rese-räv hon är, att det är en timmes tidsskillnad mellan Stockholm och Nairobi. Plötsligt är det bråttom till planet och Alva måste väckas. Den avslutande flygturen till Lusaka går utmärkt, även om det börjar skönjas en viss otålighet hos alla fyra. Nu vill vi komma fram.

Och se, här har vi stigit ur planet i vårt nya hemland de närmaste två åren

ZAMBIA!!

/Peter

Ett kringflackande liv i kappsäck

Förberedelser inför resanPosted by Peter Tue, September 08, 2009 20:47:52

Den 13 juli lämnade vi över huset till vår hyresgäst, den trevlige Francesco från Italien och hans fru.

Totalt utpumpade begav vi oss nu ut på en turne runt Sverige som varade i närmare en och halv månad. Vi började med att ta oss ner till Blekinge, närmare bestämt vandrarhemmet på Tjärö i Blekinge skärgård. Bokningen var en ren chansning som enbart motiverades av att vandrarhemmet hade en mycket trevlig hemsida med en liten videosekvens som såg så där underbart idyllisk ut.

Och, oj vad alla förväntningar överträffades. Vi hamnade mitt i något som närmast kan liknas vid Bullerbyn i dess mest fantastiska tappning. Ett stort antal röda hus placerade i en fin skärgårdsmiljö, med fina möjligheter till att upptäcka ön. Allt drivs av vandrarhemmet: förutom vandrarhemsboendet finns det några stugor, ett trevligt kafé, en mysig restaurang med personal som uppenbarligen har en kärlek till god mat och en gästhamn. Dessutom en enkelt genial lekplats. Vi kan verkligen rekommendera detta ställe till alla barnfamiljer. Här kommer några bilder på när Alva och Hampus för första gången seglade optimistjolle.

Det var sjöjungfrun Alva och här kommer sjörövarkaptenen Hampus

Båda var supernöjda, men om det är möjligt, så var nog pappa ändå den som var nöjdast av dem alla. Som gammal seglare var det en dröm att få ta ut barnen på deras jungfrufärd.

Från Blekinge fortsatte vår sommarturné till Göteborg där vi under fyra dagar busade med farbror Jan, kittlade honom och gick på Liseberg. Tack och lov var det outhärdligt långa köer den första dagen vi var på nöjesfältet, för det betydde att mamma Veronica och pappa Peter kom med det goda förslaget att vi även nästa dag skulle gå på Liseberg. Trots ihällande regn den andra dagen, där vi redan efter en halvtimme var dyngsura in på bara kroppen var succén ett faktum. Det fanns nämligen ytterst få som trotsade vädrets makter, vilket gjorde att köerna nästan helt lyste med sin frånvaro. Det kan ju inte bli annat än succé när man på en och samma dag hinner med Flumride tre gånger och Lisebergsbanan en gång och en massa annat kul...

Sedan begav vi oss ner till Laholmsbukten för vår numera årliga semester på Tändstickans vandrarhem. I år var vädret med oss och vi hade några underbara dagar boende endast 150 meter från Sveriges största sandstrand. Turen avslutades med en baddag i det flashiga Tylösand med flödande sol, goda glassar och ett strålande humör.

Och det goda humöret berodde säkert på att Alva och Hampus visste att det efter dagarna vid Hallandskusten vankades den årliga semestern hos farmor och farfar, utan mamma och pappa, med allt vad det innebär i form av att bli härligt bortskämda med pannkakor, glassar och allt annat roligt som man kan lura farmor och farfar till när man är sådär alldeles underbara gulliga barnbarn.

Pappa började nu jobba och mamma ägnade sig mest åt förberedelser inför den STORA resan. Moster Tina bjöd både på underbart sällskap och inackordering. Veronica och Peter lekte vuxenliv i Stockholm samtidigt som Alva och Hampus var kvar hos farmor och farfar.

Matilda, Kalle, Birgitta och Kenth bjöd på en helg i deras hem som gjorde att vi alla åtta ytterligare lärde känna varandra och knöt än varmare vänskapsband. Vi fick också chansen att leka med Samuel, Sebastian och Fredrik (Dorte: vi älskar dig).

Därefter begav vi oss alla fyra av till mormor, där vi tillsammans med mormors två systrar och en av systrarnas söner, bodde i mormors 3:a. Finns det hjärterum så finns det också stjärterum!

Den sista dagen före resan fyllde mormor 75 år och det var stor fest hos moster Tina.

NU ÄR DET DAGS!!!

/Peter

Sista dagen på dagis

Förberedelser inför resanPosted by Peter Tue, September 08, 2009 19:50:11

Nu har dem blivit stora, Alva och Hampus. Efter fyra och ett halvt år var det den 3 juli dags att ta farväl av världens bästa dagisfröknar. Tack Lena, Annika, Malin och Eva för dessa år, vi älskar er!!

Nu är det dags att börja skolan, i ett annat land!

/Peter

Flytten från huset

Förberedelser inför resanPosted by Peter Wed, July 22, 2009 22:01:44

Oj, oj, oj, det kommer att ta lång tid innan vi flyttar nästa gång.....och ändå fick vi massor med professionell hjälp i form av underbara flyttgubbar som var hos oss i dagarna tre.

Men vi tar det från början: vi packade och vi sorterade och vi slängde och vi städade och vi fortsatte denna harang i en, som det kändes, oändlig loop utan slut och utan att någon exit-dörr ens skymtade i fjärran. Det var vinden, det var klädkammaren, barnens rum, köket....och....och, ja, veckorna gick och resorna till sopstationen kunde vi efter ett tag genomföra i sömnen. Att Veronica hade fullt upp på jobbet och Peter drogs med ett diskbråck som aldrig ville släppa, gjorde inte situationen sådär nämnvärt lättare.

Dagen innan flyttgubbarna skulle komma var smått panikartad. Huset var totalt upp-och-ner-vänt, saker låg överallt och det fanns diverse högar. Det var högar för sådant som skulle med containern, sådant som skulle med senare på flyget, sådant som skulle slängas, sådant som skulle upp på vinden men inte ännu kommit det, sådant som skulle ligga kvar framme, sådant som skulle slängas. och, och....huller om buller utan att vi riktigt visste vilken hög som var vilken. Dessutom hade vi fått för oss att det skulle komma en si så där 5-6 flyttgubbar som skulle arbeta i ett turbo-tempo som definitivt kräver att vi exakt visste vad vi ville med varje liten pryl.

När de dök upp den 1 juli, Lee och Niklas, jo de var som tur var bara två personer, så tittade de förundrat på alla högar och suckade. Men, vilka killar! Maken till arbetsvilliga killar har sällan skådats. I högsommarvärme slet de frenetiskt och i ett tempo som var helt makalöst. Att de dessutom var väldigt trevliga gjorde det hela till ett roligt äventyr. Efter bara några timmar hade de lyckats slå in mer än 50 lådor! Och så här såg det ut:

Det var Lee och här kommer Niklas:

Och efter ett tag hade berget växt:

Och Alva och Hampus tyckte att det var ett stort äventyr:

Ofta blev paketen till ren konst, som nedan där en stol förvandlats till konst som till och med konstnären Christo skulle ha avundats:

På andra dagens eftermiddag hade allt slagits in och antalet kollin uppgick till inte mindre än 255 stycken. Tur att vi fick en container på 40 fot som rymmer inte mindre än 60 kubikmeter. Den parkerades på uppfarten till huset. Jo, lutningen på ekipaget gjorde oss aningens nervösa:

På tredje dagens morgon började alla kollon packas in i containern och då hade Micke (mitten) tillkommit. En provisorisk ramp byggdes för att kunna lasta in:

Och här kommer alla flyttgubbars favorit, pianot:

Till slut var allt ilastat och säkrat (visst är bilden skuren på ett orginellt sätt?!):

Lasten plomberades och önskades lycka till på sin långa färd. Från hemmet till Lusaka i Zambia, via postterminalen i Årsta, tåg till Göteborg och containerfartyg till Afrika och omlastning igen till lastbil. Undrar när vi får se våra saker nästa gång??

Next »