en-enkel-till-lusaka

en-enkel-till-lusaka

Ny familjemedlem

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sun, May 01, 2011 11:25:30

Vi kunde inte stå emot så nu har familjen "kattallergi och rädd-för-katter" blivit med katt. Ja, fråga inte hur vi resonerade, för det gjorde vi inte, men vi har världens sötaste och busigaste kattunge hos oss. Peter har till stora delar kommit över sin respekt för katter, jag är fortfarande allergisk och barnen är fortfarande lite distansierade eftersom den busige lillen gärna vill leka med dem, vilket på kattspråk är att man markerar att man biter och klöser. Alva å Hampus är inte like förtjusta. Här kommer lite bilder på underverket.

På favoritstället i köket.

Var gömmer sig katten...jo i Boungavillen.

80-talsfesten

Vardag i LusakaPosted by Veronica Tue, April 05, 2011 22:17:26

Många har frågat efter bilderna från 80-tals festen, men vi har legat på dem ett tag för att beundrarskarorna ska få tid att lugna ner sig. Vi tar inget ansvar för konsekvenserna när vi nu publicerar bilderna... Festen var välbesökt bland gästerna fanns Don Johnson, Madonna, Lilli&Sussie i en person och för att inte tala om Per Gessle och Dee Snider.

Lillie&Sussie som har raggat upp några balla killar från Rågsved.

De ser ju fortfaranda nyktra ut....vad gör de på festen...de var ordentliga killar.....på 80-talet.

På dansgolvet hittade vi några Madonna look alike..... var de så här man såg ut på ungdomsgården?

Glad discjokey med snygg frilla.

"Nä va fan jag bara älskar Boy George....Alphaville stinker" .... eller pratar de om budgetstöd versus programstöd? Den som har rätt svar vinner en av de frysta pajerna som är kvar från festen.

Till slut... tack du 80-tal vi älskar dig!

Peter har blivit riktig afrikan

Vardag i LusakaPosted by Veronica Mon, February 07, 2011 19:52:44
Idag blev Peter en riktig afrikan. Han fick ta ut sin första "putsi fly" ur benet. Det lilla krypet hade gjort sig hemmastadd i Peters vad och bott där i cirka 5 dagar tills Peter idag ansåg att nu fick det vara nog och åkte till vår läkare för uttryckning. Allt gick enligt utsagor från offret väl och den lilla larven kom ut levande och slingrade sig glatt innan den insåg att den såg döden i vitöga. För de som inte känner till den afrikanska vardagen under regnperioden så kan jag berätta att det är ett eldorado för småkryp-kackerlackor, myror och putsi flies har glada dagar. Och vi kämpar tappert, men det är väldigt sällan vi vinner kampen. Vad gäller putsi flies så lägger de ägg i våra kläder som hänger på tork och om man inte stryker ALLA kläder noga alt. torktumlar dem så kan en larv bygga bo på någon utvald kroppsdel. Från Peter hälsas att han är vid god vigör och att det inte var så farligt som det låter. "Ungefär som att trycka ut en finne". Så nästa gång får jag leka doktor...

Kräftskiva

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sat, August 28, 2010 10:04:13

Förra året snyltade vi ju på alla andra som bjöd på traditionellt kräftparty, så i år var det vår tur att arrangera festen. Det är spännande att ordna ett kräftparty i Zambia. Frågor som man måste ställa sig är; finns en Västerbotten långt ner i någons frys, är julsnapsen fortfarande brukbar eller ska vi gå på vodkan direkt och till slut kommer kräftorna att levereras "now-now" or "any time from now". Kräftmannen, Viktor, kontaktades en vecka innan och 18 kg kräftor beställdes från Karibasjön. Eftersom denna fest arrangerades i samarbete med Sverkén-familjen och vi emellanåt hade lite svårt med delegering av arbetsuppgifter (på svenskt manér bestämde alla) så höll vi få levererat 33 kg kräftor. Tack-och-lov avstyrde Karin detta. På fredagmorgonen levererade Viktor 18 kg hem till oss. Peter å Kenneth hade redan tappat upp ljummet vatten i badkaret för den sista tvagningen innan varmare breddgrader väntade i kastrullerna. Sverkénarna anlände och koket kunde börja. Kocken Teodor med souchefen Peter hade ingående diskussioner och förberedelser. Medan kockarna diskuterade smuttade de båda fruarna på sydafrikanskt vin och undrade om det skulle bli något kräftkok eller om vi skulle äta imaginära kräftor. Barnen underhöll kräftorna med gos och sång under tiden. De ingående diskussionerna skulle visa sig ge ett utsökt resultat. Kräftorna var för övrigt gigantiska och såg närmare ut som humrar. Jag vill inte veta vad dessa kräftor har fått i sig i Karibasjön... Nedan några bilder!

Sista smörjelsen....

Alva, djurvännen, gosar lite med kräftorna.

Jag vet inte om bilden riktigt visar hur stora kräftorna var, men detta är min hand.

Förstekocken Teodor kokar kräftor efter näst intill hemligt recept.

Delikatesserna tillreds.

På lördagen var festen .... och jag tror att alla var nödja...de åts kräftor...och sjöngs...och...dracks.... detta är inte sista gången vi har en kräftskiva.

Krogsvängen

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sun, August 15, 2010 18:19:05

Kuliga vänner har vi i Lusaka och igår var det barnfritt med drinkar på "Il Portico" Kul kväll med mycket skratt och många drinkar (vi gick igenom stora delar av drinklistan) och endast 5 timmars sömn innan Hampus kl. 06.00 kom in till mamma å pappa och undrade om det var morgon. Eftersom festen inte kan sluta i onyktert tillstånd så bestämdes det att festprissarna denna gång med barn skulle träffas för frukost dagen därpå hemma hos Karin å Teodor. Fantastiskt frukostbord med alla delikatesser inkl. svensk prästost och leverpastej och inte att förglömma zambisk färskpressad apelsinjuice. Efter frukosten hade "träningsfreaket" bestämt att familjen skulle motionera.... iväg bar det till amerikanska skolan .... det var tungt ..... men vår hurtige ledare håller fanan högt och pulsmätaren igång...och vi överlevde även detta.

En liten bild på Elham och Karin på Il Portico.

Tillbaka i Lusaka

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sun, August 15, 2010 17:50:54

Ja, så var vi "hemma" igen efter semester i Sverige.... Det var väldigt skönt att vara i Sverige och hälsa på all släkt och vänner, men det blev också väldigt hektiskt med uthyrning av hus och andra praktiska detaljer, så när vi efter en mödosam resa kom till huset till Lusaka så var det skönt att komma hem. Och det konstiga var att det kändes faktiskt som hemma. Barnen var glada att kunna leka med sina saker och att träffa Abner och Faith (rätt ska vara rätt-de talade också om sina kompisar i Sverige). Pappa och mamma var glada att ta det lungt och njuta av att läsa en bok vid poolkanten eller pröva nya mountainbiken. Vi kunde t o m vänja oss med klimatet som fortfarande är bra kallt på kvällarna ca. 10 grader och en dag här förra veckan var det 13 grader på dagen. Hhu!!!! Men snart kommer värmen.....

Jag längtar till värmen i Sverige...

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sat, June 19, 2010 16:00:49

Det är höst i Zambia. Vissa lövträd har tappat sina blad, men bambun och palmerna rasslar fortfrande i vinden. Det börjar bli torrt. Vi har inte haft regn på tre månader snart. OCH det börjar bli kallt. Häromdagen hade vi 14-15 grader på dagen och ingen sol. Afrikasjälar är inte vana vid det. Inte jag heller....

På morgonen slängde jag på mig en klänning. Ville vara snygg för jag skulle på "Cabinet meeting" med bla hälsoministern. Barbent ska man ju vara...jag är ju i varma Afrika. I sista stunden innan bilen kom rafsar jag till mig en en lättare cardigan... i fall att. Redan i bilen på väg till Protea Safari lodge utanför Lusaka börjar jag ana att klädsen kanske var väl optimistiskt. Under mötet försökte jag göra diskreta rörelser för att hålla mig varm. Irländska ambassadören kommer fram för att hälsa. Jag tror hjärnan har frusit till is... jag insisterar enträget att vi inte möts tidigare när han påstår annat. Det gör väl inget om vi har träffats eller inte, varför lägger jag inte ner snacket och agerar mer diplomat. Kompenserar övertrampet genom att på kaffestunden ha ett förtoligt samtal kring zambiska regeringens tillkortakommanden. Fortfarande måste han tro att jag är knäpp, då all min kraft går åt att försöka hålla käken stilla och inte hacka tänder.

När jag kommer hem har Kenneth på något telepatiskt vis förstått situationen och serverar spenatsoppa. Varmt och gott! Jag klär snabbt om till fleecetröja, varma byxor och tofflor och lägger mig under en filt framför TV:n. Där ligger jag och har det skönt några timmar. Är bjuden på middag till Karin och Thedor. Kul! Men funderar en kort sekund om jag verkligen vill byta värmen under filten mot värmande vänner... jag måste ju gå ut till bilen och ta mig till dem. Åker dit och har en fantastisk härlig kväll!

Idag är vädret varmare... solen skiner och det är strax under 20 grader...så jag behöver nog inte undersöka hur jag ska få fyr i öppna spisen (den enda riktiga värmekällan då afrikanska hus inte har element).

The Dotted Line vann!!!

Vardag i LusakaPosted by Veronica Sun, June 06, 2010 20:14:35

Idag var en stor dag för Hampus (och för oss föräldrar). Han skulle spela final i Saturday Soccer turneringen. En semifinal som vi kämpat för att nå under fem tuffa helger. Först kom semifinalen som var ooolidligt spännande. Som alla klassiska matcher så var det jämt efter slutsignal, så det blev tilläggstid. Det stod lika efter tilläggstiden....ånej det blev alltså straffläggning. Alla bävade vi. Coach Peter tog ut laget som skulle slå straffarna. Andra laget missar första straffen. Vi missar vår första straff...vår bästa anfallare..... Men vi hade en bra målvakt som tar det mesta. Andra laget får in sin straff. Nästa straff får vi också in (Tack Daniel!). De missar nästa straff. Vår Jonathan missar på straff. Hänger ni med? Det är 1-1 efter tre straffar var. Två straffar återstår för varje lag. Pressen på straffläggarna är enorm. Det är i dessa stunder framtidens stjärnor föds.... Andra laget missar en straff till. Föräldrarna i båda lägren svettas ymnigt och skriker av lycka eller besvikelse efter varje straff. Hampus ska slå.... jag funderar ett slag på att inte titta....men gör det ändå. Hampus får in den!!!!!!! Nu är de tvungna att sätta sin straff, ja ni förstår, det andra laget alltså...spänningen är ...ja just det oliiidlig. Vår målvakt Marko...TAR DEN!!!!!!! OCH VI ÄR I FINAL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hampus satte den avgörande straffen (här är det på sin plats med tre rader utropstecken!!!)

Tack och lov så blev inte finalen lika rafflande, eller ja det blev ju förstås den förlängning som måste till för att få föräldrarna än mer utmattade. MTN, motståndarna forcerar något enormt. Men Hampus, vår store rese i backlinjen, håller ihop laget på ett föredömligt sätt. Kanske bjuder laget på lite väl mycket underhållning när de låter motståndarlaget slå en boll i stolpen. Men ja, det är väl sådant som bara de riktigt stora underhållarna kan bjuda på. Och så, mitt i all press, kommer vårt lags alldeles underbara Daniel igenom den tuffa motståndarlinjen, placerar bollen där den ska vara, i det andra lagets nätmaskor!!!! Vi leder, vi är på väg att vinna ett av det södra halvklotets största turneringar!! Jorden stannar för en stund, våra spelare svävar några decimeter över det gröna gräset, solen ler och föräldrarna tackar den lyckliga stjärnan för att de fått förmånen att bli föräldrar till just dessa barn. Den andra delen av förlängningen har vi fullständigt glömt bort, nerverna gjorde att alla typer av minnesfunktioner fullständigt slogs ut. Men vann gjorde vi, för på prisutdelningen fick tio extremt stolta stjärnspelare gå fram och ta emot priser inför ett par hundra åskådares stora jubel. We are the CHAMPIONS.......

Så här glad blir man när man vinner!!!!!! De sjöng VM-låten!

Och här ser vi laget under priscermonin! Många nöjda pojkar och en man......

Next »