en-enkel-till-lusaka

en-enkel-till-lusaka

Zimbawe över påsk

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, May 22, 2011 11:27:27

Över påsk följde vi med familjen Stead till Zimbawe. Brett är född och uppvuxen där medan Clare är en riktig brittisk brutta. Det var en lång resa med bil. Efter ett snabbt uppehåll för lunch hos Bretts mamma Cherrie i Harare (efter 8 timmar) så fortsatte resan till Eastern Highlands och den lilla orten Troutbeck som vi anlände efter ytterligare 4 timmar. Underbart ställe som påminner om Skottland säger de som har varit där. Inte kanske den normala bilden av Afrika, med savann och akaciaträd.

Morgon i Troutbeck. Troutbeck ligger 2 300 meter över havet så det är inte ovanligt att molnen kommer in.

Här njuter vi utsikten över suicide walk, skulle jag kunna ha skrivit men sanningen är att detta kort nästan gjorde slut på vårt förhållande. Peter var inte alls speciellt förtjust i att stå vid kanten och ta kortet.

Britterna firar påsk på påskdagen. Då äts lamm och påskägg målas för att sedan rullas över ett stup (såsom stenen på Jesu grav rullades bort när han uppstod). Här är våra ägg Hampus ägg första från vänster, Peters tredjen, Alvas fjärden och mitt det första från höger. Å så kommer stup-rullningen...

En annan tradition var att bygga sin egen båt och sedan tävla med de andra om att först komma till stranden. Mycket möda lades på detta....

Och vinnaren blev.....

Cherrie som hade lagt ned några minuter på denna båt...medan vi andra hade jobbat i timmar!

Här är alla barnen på bus (William längst fram, Oliver, Hampus, Alva och Sophie i bakgrunden)

En rolig sak var också forsränning i 15 gradigt vatten för såväl barn som vuxna som vi genomförde i uppblåsta innerslangar till bilar. Här ser ni var de vuxna startade sina färder (mitt i det vita skummet)

Här en bild från samma flod samt en utsikt från bilen.

Semester på Zanzibar

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, February 06, 2011 14:36:12

Man måste erkänna att vi inte har varit de bästa på att uppdatera bloggen. Vanligtvis brukar jag lova bättring, men eftersom jag numer börjar få god självinsikt så gör jag inte det, utan berättar istället hur vi hade det på Zanzibar.

Efter den första julen i Lusaka (kanske kommer ett inlägg om denna på bloggen om ett halvår :) så såg vi fram emot 9 dagars semester på Zanzibar. Det är något exotiskt och mystiskt över Zanzibar. För mig var det nog en dröm som uppfylldes.

Vi flög hela vägen och detta var vår första bild av Zanzibar från flyget. Extremt skogsbeklätt/palmbeklätt tyckte vi förvånat.

Första anhalt var Fumba på sydvästra sidan av ön. Det var en trevlig lodge, men riktigt zanzibariskt var det inte.... dvs vi saknade de långa snövita sandstränderna...men stället hade mycket annat att erbjuda. Trevlig lodge, bra snorkling med fantastiska korallrev, bra pool och en relaxad stämning.

Det här är utsikten från vårt hus...och sandstranden var faktiskt "vår". Jag kan säga att det är fantastiskt att äta middag nere på stranden, med god mat och ett, två, tre ....glas vin och med flygande eldflugor runt omkring. Mat är ju viktigt tycker vi så då ger vi lite smakprov från det kulinariska bordet....

Gott va......

Å den lilla hummern.....

För att maten skulle kunna rassla sig ner genom kroppen var vi tvungna att göra några slags fysiska aktiviteter. Barnen var mycket förtjusta i poolen. Och hela familjen tyckte det var väldigt kul att snorkla.

Förväntansfulla /eftertänksamma på väg till sin första snorkling och sin första erfarenhet av våtdräkt.....hur i helv...te får man på sig en våtdräkt själv????????

Och här har vi "Mannen som talar med fiskarna".

Nästan hela Zanzibar påverkas rejält av tidvattnet, vilket är ganska spännande tyckte vi och tog en promenad för att se vad djurlivet har att erbjuda...många sjöstjärnor, krabbor, sjögurkor (eftersom detta är en familjesite berättar jag inte vad dessa ser ut som) och havsborrar.

Från lodgen gjordes en utflykt för att simma med delfinerna i Kizimkazi. Tyvärr togs inga bilder från just det eftersom hela familjen var totalt fokuserad på att hoppa ur båten precis när vi kom i närheten av delfinerna. Det var ett race att hinna ifatt dem. Det var en väldigt häftig upplevelse att ha delfiner i närheten. Vet inte om det är sant, men Alva hävdar att hon klappade en. Efter utflykten stoppade vi vid en underbar strand för ett dopp.

På vägen hem stannade vi i Jozani National Park för att se aporna som endast finns på Zanzibar , nämligen Red Colobus Monkeys. Här studerar vi aporna noggrant...

Efter fem dagar på Fumba begav vi oss till nordöstra sidan av ön till Matembwe Lodge och då hamnade vi i paradiset. Jag tror att de bilder som följer säger mer än tusen ord....

Vad kan man göra i paradiset?

Man kan ta en seglingstur med lokala båtar. Fantastisk seglingsförmåga enligt medhavd seglingsexpert. Eller ett dopp i havet....

eller i poolen.....

Relaxade....

Å jag hittade en snygging som tog hand om barnen...

Spelade schack...

Alva hjälpte till med underhållningen på lodgen.

Men alla resor tar ju slut och även denna resa...men det är nog inte helt otroligt att vi kommer tillbaka till Zanzibar en annan gång.

På utflykt till grannlandet Malawi

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, October 10, 2010 20:56:54

Vi hade hört mycket om Malawisjön från andra här nere och alla hade något slags drömskt i blicken när de pratade om sin semester vid sjön. Så vi ville också prova på. Vi tog ledigt en vecka från jobb och skola och åkte iväg. Det tar ca. 12 timmar att köra (ca. 7 timmar till gränsen från Lusaka) så vi bestämde att ta en övernattning i Llilongwe (huvudstad i Malawi) på vägen dit och en i Chipata (stad i Zambia) på vägen tillbaka för att barn och vuxna inte skulle få tuppjuck. Det är alltid kul att komma utanför Lusaka och se lite av det riktiga Zambia och zambierna. När vi efter 1 1/2 dag kom fram till destinationen trodde vi att vi anlänt till paradiset. Fantastikt boende vid sandstranden, klart 25 gradigt vatten, fantastisk mat och bara så avkopplande. Vi träffade också Luke och Bettina som var ansvariga för driften av Pumulani (som betyder vila på lokalt språk) och de var helt fantastiska. Speciellt Luke som var uppvuxen på en lodge i South Luangwa national park i Zambia och kunde det mesta om djur och natur och talade nyaja flytande gjorde intryck hos stora och små (Alva ville inte åka därifrån). Här kommer några bilder....

På väg till Malawi......

Peter å barnen försöker hitta rätt väg från Llilongwe till Pumulani....ska vi åka över bergen...ja den vägen tar vi.

Så här fint var det i vårt hus.... ett helt otroligt hus vid stranden och med silkesapor i träden utanför.

Lunch på stranden .... mmmmm

hampus gillar att snorkla och lärde sig simma. Heja Hampus!

Vi tog en kvällstur med en traditionell Dhow...

Härligt....

och alva gör bomben....

Solnedgången var fantastisk!

Baobab träd fanns det många av och detta hade fallit ned....de är ju enorma.

Till slut var det dags för familjen att åka hem till Lusaka. Luke å Bettina tar avsked...

På Chaminuka

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, August 15, 2010 21:02:23

Under den sista skälvande minutrarna av min semester bestämde sig familjen för att göra en dagsutflykt till Chaminuka. Chaminuka ligger 4-5 mil utanför Lusaka och är en lodge med egen inägnad safaripark och ett mycket gott rykte.

Kort recension av stället ger vid hand att safariparken innehåller många olika djurarter och arten antiloper speciellt representerat. Förutom elefanter, zebra, giraffer, lejon, hyenor så finns det också pytonormar..... jag vägrade att tro på vår guide... men det visade sig vara sant. Maten är god och grillad Puku är till lunch är faktiskt inte så dumt. Att ta en tur på den konstgjorda sjön efter lunchen var kul, men någon fiskelycka hade vi inte, men vi tittade på fåglar o plockade näckrosor. Servicen kunde man önska mer av- vi fick vänta några timmar på båtturen å safarin för att de hade dubbelbokat och man kan inte säga att det var högsäsong av gäster så det här borde de ha klarat av.

Själva lodgen i Chaminuka.

Babyelefanten som vi såg.... å några fler djur.......

De stora feta hyenerna (spottet hynenas) som man verkligen inte skulle vilja träffa på i flock på natten.

Å mammas favoritdjur, giraffen.....

På båtturen med en guide som tyckte att det var trist att vara med oss (svar på Alvas fråga om det var roligt)

Han kompenserade sitt feltramp genom att fixa några näckrosor till Alvas som blev lycklig.

Väl tillbaka på lodge leker Hampus och Alva bland statyerna. Den som har en idé om vad detta föreställer får en gratis resa till Chaminuka.

Väl hemma efter heldagsutflykten höll hela familjen med om att Chaminuka var väl värt besöket!

I Kafue nationalpark...eller har vi hamnat på pucko fan eller Puku Pan

Spännande utflykterPosted by Veronica Tue, May 25, 2010 21:28:40

Jag har ännu inte lyckats berätta om vår långhelg med vänner i Kafue national park. Kanske beror det på att mina finaste bilder visade sig ha blivit videosnuttar. Tänk att en liten knapp på fotoapparaten kan göra så stor skillnad. Detta betyder att jag inte kan skryta med alla de tjusiga fiskar som vi håvade in. Hampus fick en på tre kilo. Denna och andra fiskar kan dock avnjutas på en annan blogg = våra vänners. Hänvisar därför till http://www.theodorszambiablogg.blogspot.com/ för fiskelycka. Annars kan vi berätta att övriga djur höll sig borta. Bortskämda som vi är från South Luangwa nationalpark.... där man snubblar över leoparder, lejon och elefanter på lodgen...så såg vi endast en elefant, jakaler, vårtsvin, impalas, kudus, en och annan puku och en genet. Trots detta hade vi några avslappnade och härliga dagar.

Vy från Kafue river!

Delar av familjen Sverkén på båten!

Full koncentration på fisken..... kommer det att nappa eller ej....

Vi tröstar oss med läsk och öl efter att inte ha sett några djur.....

...men några skelett blev det.

Peter på lodgen... och barnen....

... ja barnen...ja var ska de vara om inte i baren... kolla in barhänget...

Fantastiska solnedgångar med G&T!

Vägen till och från lodgen var fruktansvärd. Den var så "skumpig" så att batteriet hoppade ur sitt fäste. De tre "car repair men" fixade bilen "geschwinnt".

Härlig utflykt med goda vänner. Det här måste göras oftare.

Påsksemester i Kapstaden del 2

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, May 02, 2010 20:19:33

Efter de fantastiska vingårdarna i Stellenbosch så drog vi oss ned till Wilderness som ligger vid kusten mot Indiska Oceanen. Vi hade hyrt ett hus som visade sig uppfylla alla våra möjliga drömmar. Huset låg uppe på en platå precis vid stranden med milsvid utsikt över hav och strand. Peters och mitt sovrum låg med panorama fönster ut mot havet och vi kunde somna in till Indiska Oceanens dån (den som pratar om brus vet nog inte hur ett hav låter) med vy utöver havet.

Vårt hus är det tredje från höger.....Ok va?

Och nedan är utsikt från en av de fyra altanerna.

Barnen (och vi) älskade denna del av semester. Vem säger att man inte kan bada i flera timmar? Och leka på stranden...

Förutom snäcker kan man hitta andra saker. på stranden...

Peter fick bittert erfara de tunna trådarna av en brännmanet. ONT

Ja, eller hitta en haj....

Vi hade några underbara dagar här och det var inte många meter vi rörde oss. Tyvärr tar ju allt slut och efter några dagar var det dags att åka tillbaka till Kapstaden och sedan vidare till Lusaka. Föräldrarna kunde nog ha varit på semester mer, men Alva och Hampus verkade nöjda med intrycken och att vara borta och jag tror nog att de var glada att komma hem till Lusaka. Här ser ni dem hälsa på fotbollsVMsmaskoten.

Påsksemester i Kapstaden

Spännande utflykterPosted by Veronica Mon, April 12, 2010 22:49:03

Först började semestern med att Hampus kräktes hela natten innan resan och hela första dagen på semestern. Givetvis hade jag också fått en dunderförkylning (typiskt!!!). Men inget skulle stoppa oss från vår semester i Kapstaden som vi hade sett fram mot så länge. Hela resan startade med några dagar i själva Kapstaden. Efter att spyorna torkats upp och sonen vaknat till liv tog vi oss över det närmaste berget (Kapstaden är verkligen de stora bergens stad) ner till närmaste strand. Och nu talar vi VIT strand, mysig uteservering, strålande sol, sand, turkost vatten (okej, där var det kanske en liten överdrift), trevliga kypare och god fisk, vi talar om The Grand i Camps bay som är en liten sommaridyll och "förort" till Kapstaden. Hela familjen njöt i fulla drag, nu hade SEMESTERN börjat!!

Taffelberget bjöd på fantastiska vyer, höjdrädda föräldrar och stormförtjusta barn.

Two Oceans Aquarium med alla sina fiskar var precis så där rolig för barnen som alla djurupplevelser är, dvs helt fantastisk (i det skedet visste vi inte att vi skulle stöta på en riktig haj i dess nästan helt naturliga miljö!).

Hej Nemo! Alva gillar fiskarna.

Waterfront gav föräldrarna möjlighet att ta igen en del shopping som Lusaka inte bjuder på i samma omfattning, för att inte tala om allt gott gommen fick sig till livs från havets många läckerheter.

Efter detta tog vi oss ned mot Godahoppsudden. Fantastiska vyer!

Och underbart hav. Familjen hittade ett ställe i Scarborough där vi bara måste köpa hus. När vi öppnade dörren till vår hyrda bil sprang hela familjen ut som kalvar på grönbete.

Barnen rullade sig i sanden, mamma kände sand mellan tårna och vind i håret och pappa Peter fick den där seglarblicken som gör att han inte går att kommunicera med på någon timme.

Detta är meningen med livet... Vi ville inte åka vidare, men eftersom vi ville besöka andra ställen innan vi skulle ta in på vingården Knorhoek i Stellenbosch där vi skulle tillbringa de närmaste två dagarna så forsatte vi mosträvigt vidare. Vi åkte igenom pittoreska byar/mindre städer såsom Simons Town och hälsade på pingvinerna Boulders beach.

Att vingårdar kan vara så vackra! Var och en av dem har ju fantastiska mangårdsbyggnader och härliga omgivningar! Den första morgonen begav sig Peter ut på en joggingtur bland vinrankorna och kom hem som en helt ny människa! Endorfinerna hade lyft honom över vackra kullar med utsikt över dramatiska berg som blev än mer ljuvliga när de en stund in på turen omgavs av en sol som just tog sig över topparna! En joggingtur som han säger sig aldrig komma att glömma.

Och när man åker till ett vindistrikt som Stellenbosch ska fokus givetvis ligga på att prova viner! Eller? Vi började med att redan på förmiddagen åka till vingården Kanonkop som fått en del goda recensioner i vinbibeln "Platters South African Wines 2010". Barnen blev förtjusta i att få se hur druvorna tas om hand och hur vin framställs (vi kom nämligen just som de höll på att avsluta skörden, så har ni några frågor om vintillverkning kan ni mejla Alva och Hampus som gladeligen kan bistå med en ingående redogörelse). Nästa ställe blev Warwick estate som producerar ett av våra favoritviner: Three Cape Ladies. Och nu börjar vi se en röd linje i att vara på vinresa. Mamma och pappa är visserligen glada för att få smaka goda viner, men de lyckligaste är ändå barnen. Warwick bjuder nämligen på först lekplats och sedan picknick i det gröna med delikatesser. Och vilket barn ääälskar inte picknick!!

Resan fortsatte till fjärilshuset som Alva särskilt ville besöka. Där fanns också lustiga kameleonter och en mängd andra djur. Till sist hann vi med ytterligare en vingård, men än en gång kommer inte det bestående minnet att vara vinerna, utan den fantastiska engelsk-inspirerade trädgården med alla dess små "rum" som både mamma kunde låta sina ögon vila på och barnen springa runt i.

Detta är bara en del av resan, vi skriver mer om denna snart. To be continued!

En kväll på Zambezi...

Spännande utflykterPosted by Veronica Sun, April 11, 2010 17:40:25

Jag borde ha anat oråd redan när jag steg ned i båten... redan när jag skakade kackerlackorna ur flytvästen. Grodan låg redan i kastrullen med vatten. Hälsoministeriet tillsammans med givarna och enskilda organisationer hade gemensam uppföljning av resultaten i hälsosektorn i Western Province. Jag tillsammans med några andra hade bestämt oss för att åka ut till Kalabo. Detta distrikt kan endast nås via båt i mars och vi skulle dit för att göra besök på hälsocenter och sjukhus och höra hur situationen var. Klockan var 16.30 och det var alltså aldelles för sent att starta vår resa, i alla fall om man ska tro ministeriemännen som hade beordrat oss till hamnen till kl.14.00 där hälsominsiteriets båt skulle starta, om den hade funnits där då.... Efter mycket om och men kunde vi inte använda denna då den drog för mycket bensin. Någon i båten frågade om det var OK att åka ut så här sent, men vi fick inget svar. Plastbåten som vi hade fått låna från en enskild organisation tog 320 kg. När jag steg ned i båten satt redan 7 personer plus bagage och 120 liter bensin i plastdunkar (finns ingen bensin att tillgå i Kalabo) i den. Vi gjorde en provrunda. Och vår chaufför förklarade "No, too heavy". En härlig zambesisk dam från provinskontoret, modell större, fick lämna båten för en annan båt. Samtidigt med damen åker några väskor över. Ny provrunda - "too heavy again". Bensindunkarna åker över till den andra båten. Ny provrunda - allt OK. Vi börjar vår resa till Kalabo som skulle ta två timmar. Vi skulle precis hinna innan skymningen. Och ingen vill vara på Zambezi när det är mörkt. Vattnen är ju kända för att hysa krokodiler och flodhästar och en och annan orm (läs: svart mamba). Efter 45 minuter säger chauffören att båten fortfarande är för tung. Hans idé är att vi lastar ur bagaget i en by på nästa ö. Vi är mycket tveksamma. Förutom att bagaget innehåller kläder och toalettartiklar så har vi proviant med oss. Vi vägrar och de som är icke zambier i sällskapet börjar ifrågasätta chauffören. "Varför kommer han på att det är för tungt nu, det borde han väl ha märkt när vi startade för 45 minuter sedan". "Bensinmätaren står på mindre än halva tanken kvar, har vi verkligen kommit halvvägs?". Vi får mycket diffusa svar tillbaka och till slut vägrar chauffören att svara på våra frågor. Jag föreslår att vi åker tillbaka. Jag får bara med mig det icke zambiska klientelet som börjar känna obehag. Samtidigt insisterar vi inte - zambierna kan säkert det här????. Grodan ligger i hett vatten nu. Färden fortsätter, men det går långsamt eftersom sällskapet är för tungt för båten. Det skymmer och blir mörkt. Vi ser ljus i fjärran. Kan detta vara hälsocentret i Kalabo? Vi åker i labyrinter av vass. Han kör sjömil efter sjömil i dessa labyrinter. Jag förstår inte hur man kan hitta. Det visar sig att det förstår inte vår chaufför heller - han är vilse. Bensinen håller på att ta slut och det är becksvart och chauffören vet inte var vi är. Ett oväder är på väg och vi ser blixtar närma sig från två håll. Eftersom vi är långt bort från civilisationen så har vi inte heller täckning på mobilen, så vi kan inte ringa på hjälp. Stämningen på båten börjar bli allt mer oroad och tryckt. Örådet i "Robinson" är en västanfläkt. Jag vet i alla fall vem jag skulle rösta ut! Efter mycket diskussion kommer vi fram till att vi ska försöka ta oss tillbaka till huvudfåran på Zambezi. Om någon kommer och letar efter oss så måste de leta där. Helt plötsligt får jag och en zambisk kille en plupp som visar på mobiltäckning - tack Zain (för den oinvigde: mobiloperatör i Zambia) för det. Jag skriker till chauffören att hålla båten stilla och ringer till vice statssekreteraren på hälsoministeriet som är ledare för hela teamet i Västra provinsen. Han lovar att ringa till hälsocentret som ska skicka ut en båt och leta efter oss...någonstans i labyrinten. Den andra killen får tag i chauffören i den andra båten som åkte med den zambeziska damen (kommer ni ihåg henne?) och ber om hjälp. Skönt att vi har fått kontakt med yttervärlden! Bensinen tar slut. Alla är vi medvetna om att flodhästarna inte attackerar båtar med motorn på, men nu ... Vi väntar, lyssnar efter motorljud och lyser med våra mobiltelefoner och kameror så att någon kan se oss. Det går en timme. Strömmen för oss nedför Zambezi. Vattnet kokar med grodan i. Äntligen hör vi motorljud. Vi skriker och skjuter av blixtar med kameror och lyser med mobiler för att få uppmärksamhet. Han åker förbi! Nej han vänder! Och äntligen är vi räddade. Han kommer med bensin till båten. Och jag kliver raskt över till den nyanlända båten för att åka med honom till säkerheten. Klockan är strax efter 22.00 när vi kommer i hamn efter en 45 minuters båtfärd i vass-labyrinterna. Jag förstår fortfarande inte hur han i den räddande båten kunde manövrera i labyrinterna i mörkret. Helt otroligt! Vi utlänningar är så tacksamma att han har hittat oss och han har tagit oss från krokodilerna och flodhästarna till säkherheten, att vi betalar honom pengar. Vi sover gott den natten trots ovädret, men innan sänggåendet ringde jag Peter för att berätta historien.

Har ni hört hur man kokar en groda (om man nu skulle vilja göra det)? Jo, man lägger i grodan i ljummet vatten och hettar successivt upp vattnet. Grodan känner då inte att det finns en fara. Skulle man däremot lägga ned grodan i kokande vatten hoppar den upp. Jag tycker Zambezi-historien ovan har många likheter med "the boiling frog syndrome". Vi skulle aldrig ha gott med på detta, men allt skedde så succesivt att vi godtog den ena dumheten efter den andra. Så här i efterhand kan man skratta åt det allt men det var ett tag där ute på Zambezi då undrade hur detta skulle sluta...

Next »